Resan

... är något jag kämpar för att inte bli.

Prata gärna med mig om dina tankar, funderingar och oros moment. Prata gärna med mig om du är ledsen på mig eller någon annan MEN var med på att det kan komma ett råd, ett tröstande ord eller en motargumentation eller diskussion.

Behöver du bara en kram och kräkas lite utan några kloka råd eller  utan kommentarer säg då det så ska jag sitta tyst..

har denna dag varit en slasktratt.. lyssnat, varit förstående. Den tuffaste saken är att stå upp för pat som inte orkar stå upp för sig själv. Jag kan ta hand om mig och minna närmaste men när det ligger en sårbar i den sårbaraste situationen personen varit i så ser jag en sjuk människa. Måste se förbi den sjuka och se människan... jobbar med mig själv, jobbar på mig själv!

ibland kan det tom vara så att jag faktiskt vet bättre än vad anhöriga gör, om vad som är bäst för pat. näringsmässigt, aktivitets mässigt men inte själsligt och socialt. det är en balansgång!

Det är inte lätt.. måste vara förstående.. mötas. Backa o möta..

Idag har jag tagit slask. Möte slasken bra kan jag själv tycka men som min chef sa, man ska inte ta vad som helst heller.. jobba på det!

Har användt mig ev en parfym som håller på att ta slut (Lacoste en grön flask) och nu har jag en doft från body shop ( en blå flaska oceanus) men det verkar som de har tagit bort båda dessa från sortimentet. De luktar frecht båda två. Mer som man är nu duchad än parfym parfym.. *suck*

Från nåt djupt till lite mer ytliga saker.. eller som Karlsson hade sagt -Det är e världslig sak!!

innehåler mycket känslor om man låter det vara så men orkar man det.
 
Under min utbildning var jag en stark flrespråkare av att en sjuksköterska måste se till själ och ande. Se människan och inte ha ett objekt framför sig som heter patient. Skappa en förståelse och en gemmenskap md pat som inte var hans eller min utan vår, min och människans.

Allt lät så bra och jag kunde känna att detta inte ska vara så vårt att anamma..
Det är det, hur kallt  det är låter så måste det bli sagt. Kan ha att göra med att jag är så pass ny fortfarande att jag inte helt och hållet hunnit titta upp från mediciner, ronder, biståndsbedömare och anhörigsamtal för att se.

Tittade på en film på TV igår om en kvinna som var cancer sjuk och hur hon sakta tynade bort och hur familjen hanterad detta på olia sätt. Det rörde mig något otroligt.
Samtidigt läser jag dagligen vimmelmamman's blogg som ger mig så mycket tankar på just själen.
Hon skrev nyligen ett inlägg om hur de hade svårt att sätta en infart och hur de stacka och stack och stack. Hon refererade sig själv som en männsklig nålkudde. Hade igår en sådan pat som inte gick att sticka.
Många tankar gick då till henes ord och hennes upplevelse. Försökte mildra genom att bekräfta hans plåga som i detta fall var jag och förklara varför det är så här och beklaga för det är det ända jag kan göra. Beklaga.

Kunde inte sluta gråta efter filmen. Har nog många mer känslor än vad jag ger mig själv möjlighet att känna. De smyger på mig när jag ser film eller hör om något tragiskt.

Var på glögg fest  för 3 veckor sedan. oj.. redan 3 veckor.. i alla fall..
Jag har gjort all min praktik på på ett mindre lasarett.
Hade många av minna FÖRSTA på det lasarettet. En del är mer minnesvärda än andra.
Var med vid mitt första cancer besked där.
Var en kvinna som kom in för att hon mådde så illa. Vissar sig att hela mage är full med metastaser.
Stöttade henne, höll hennes hand, satt tysta, förtydligade vad doktorn egenligen sa och så satt vi tysta en stund till. Var så vacker. Pratade om hur hon ska berätta för närstående och om hon skulle berätta något. Pratade om att inte lägga hela bördan på sig själv utan att låta andra hjälpa dig att bära den.
Starkt tillfälle för mig.
Fick reda på gjögg festen at den kvinna gick bort 3 månader senare. Min  klasskamrat var med henne då. det rörde mig något otroligt.
När jag ser sådana filmer som jag såg igår tänker ja tillbaka på alla oroliga närstående och alla tillfällen har har hållt en näståendes hand när des partner gått bort. Jag måste vara kall till en viss grad för att klara det för att 1 gång varannan månad ha gråtkalas mend et säger inte att jag inte ska se människan bakom pat. utan att inte ta människans upplevelse och göra de till min. då det inte är mig sorg utan människan framför mig, sorg.