mina tankar

...har satt sin klo i mig.
Har hitills varit mkt coll, har väl inte fattat antagligen hur stort detta är och att det är något jag nu är bunden till fysiskt och psykiskt, psykist resten av mitt liv.
Har väl insätt att det även är något som inte är självklart och att turen kan faktiskt vända, inte helt ovanligt, och att vi kan förlora det underbara vi nu börjar förstå, lika snabbt som det kom till oss.

du lilla, va mycket oror du skapar redan.

Min bm erbjöd läkarbesök för förstföderskor om man hade oror eller så.
Var då i vecka 9+4 och var cool som bara den.
Hade inga direkt frågor och de frågor jag hade handlade om jobbet och vad jag kan inte inte kan/bör göra.
Ville ha mer av en bekräftelse då jag gärna gör allt men med en förklaring på varför inte blev det lite lättare att acceptera men inte mycket.

har blivit bättre på det nu.
Att göra det mesta me kankse inte gå in till TBC pat och lyfta rätt.

oro oro oro.

Nu har jag nästan bestämmt mig. Jag ska nog ringa min bm och prata lite.
Vill egentligen inte då jag vill vara stark och inte schopig.
Inte falla för "jag är gravid, labil och lätt rundad kvinna" vill va mig själv men med ett mirakel i magen.

går inte
inget är normalt längre i den meningen det var för. Nu är det nya normalt här med besked..

är mitt mantra.. inget är normalt.